The Snows of Kilimanjaro

Varifrån kommer vi? Var började den rörelse som ledde hit? Hur blev det så här? Frågorna är urgamla och ibland kommer nya förslag till svar. Homo Sapiens-sapiens vet att hon vet, men hennes viktigaste kunskap om sig själv och verkligheten, är att hon egentligen vet väldigt lite. Mest säker på sin sak är oftast den som vet minst, medan den någorlunda kloke ofta finner skäl att tvivla.

Människor lär ha utvecklats i Afrika för ungefär 2,5 miljoner år sedan ur apsläktet Australopithecus, sydapan. Ursprunget placeras ofta i nuvarande Tanzania och Olduvai, medan andra rön pekar på en upprinnelse längre söderut på den afrikanska kontinenten. Norra Tanzania öster om Victoriasjön är ett av de områden i världen där man kommer existensen nära inpå livet. Här återfinns några av de arkeologiska fynd som säger oss mest om människans tidiga utveckling. Det vilda djurlivet i den närliggande Ngorongoro-kratern och Serengeti erbjuder fantastiska safariupplevelser och österut längs gränsen till Kenya reser sig Kilimanjaros snöklädda silhuett ur den dallrande hettan. Man nyper sig i armen.

Hela området är vulkaniskt och Kilimanjaro når högst med sina 5.895 meter över havet. Som en jäsande koagulering över den kuperade jordskorpan ligger hon och håller landskapet under uppsyn. Det gäller att vara vaksam. För bara några miljoner år sedan exploderade kusinen några mil västerut och lämnade efter sig den drygt 600 meter djupa krater som vi idag besöker i Ngorongoro. Djurlivet i kratern är imponerande, liksom i Serengeti. Safari, som betyder resa på swahili, är ett nöje som trollbinder och kan vara beroendeframkallande. Närheten till det vilda, dofterna och ljuden, tar oss tillbaka till ett tidigare stadium i vår egen arts utveckling. De vilda djurens livsvillkor av naturligt urval och det vi kallar djungelns lag, är som ett tydliggörande av vår egen tillvaro. Reglerna är i grunden desamma, hur moderna och civiliserade vi än tror oss om att vara. Allt ställs på sin absoluta spets ute på savannen. Hemingway hade svårt att släppa det där och kunde ibland låta machotakterna ta överhanden, men Östafrika är ett av de områden som inspirerade författaren till litterära stordåd med stor känsla och skärpa.

Tanganyika, som tillsammans med Zanzibar senare blev Tanzania, var tidigare Tyska Östafrika. Som så ofta med gränser på den afrikanska kontinenten, är de inte dragna av lokalbefolkningen utan vid förhandlingsborden i London, Paris och Berlin. På kartan ser vi ett jack i den linjaldragna linjen mellan kusten och Victoriasjön. Förklaringarna går ibland isär, men i princip drogs gränsen mellan brittiska och tyska intressen i Östafrika så att hamnstaden Mombasa hamnade under Storbritanniens kontroll medan Afrikas största berg tillföll Tyskland.

Hans Meyer brukar räknas som den förste europé att ha bemästrat den afrikanska dunderklumpen. Sedan har många följt i hans fotspår. Vandringen upp till Kibo och Uhuru Peak tar några dagar och acklimatisering till den stigande höjden längs vägen är viktig för att inte drabbas av höjdsjuka. Stigningen över havet ger upphov till helt olika naturtyper, från savannen på låglandet till djungel, löv och barrskog, tundra, vulkaniskt månlandskap och slutligen den snötäckta toppen. Höjden och de tvära kasten mellan naturtyper kan vara påfrestande, men strapatsen är inte tekniskt svår och besökare från 18 till 80 års ålder bestiger Kilimanjaro varje år. Man kan också nöja sig längs vandringen och inte ta sig hela vägen upp. Utsikten kan ta andan även ur den som sitter still.

Den sista och brantaste passagen görs nattetid, för att nå upp till snön på toppen i soluppgången. Den slutliga stegringen ger ett perspektiv som är hisnande. Just innan gryningen börjar bli synlig som en svag bleknad på himlavalvet, står man i den svarta rymden med stjärnorna inte bara ovanför, men runt om sig. Luften är tunn. Kylan känns platt och sträv mot huden. Akustiken är tom och ljuden landar ingenstans. Vinden och andetagen är det enda som hörs. Så står man där på Afrikas topp, och undrar vilken väg man ska ta ner.

Att våra tidiga förfäder levde i det vulkaniska landskapet kring Kilimanjaro känns lika rimligt som att det vilda djurlivet finns där än idag. Området är livsfrämjande på alla sätt och det talar direkt till våra instinkter, livets okonstlade rytm och det mest grundläggande i tillvaron. Frågan om vårt ursprung är fascinerande, och den leder osökt till frågan om vart vi är på väg; Glaciärerna smälter i rask takt på vår jord och snön uppe på Kilimanjaro är på väg bort. Antalet djurarter som raderats ut i modern tid är beklämmande och tjuvjakten på savannens vilda djur kan inge en ångest av existentiella dimensioner. Vi lever i världen, och av den. Vad vi gör med vår jord gör vi med oss själva. Hemingway gick vilse i livet och vände till slut jaktgeväret mot sig själv.

Åskan mullrar över savannen. En blick som fästs i horisonten vänder sig om och riktas med full skärpa mot det främmande, det inkräktande och moderna. Vem är du? Vad gör du här? Var började den rörelse som ledde dig hit?