"See You in 25 Years"

Det är sällan långt mellan the American Dream och den amerikanska mardrömmen. Möjligheternas land har en spänning mellan ytterligheterna, ett barnsligt hopp och en kulturell ängslan som ger bränsle åt konstnärliga uttryck i Amerika. Det är inte så mycket en fråga om vad som är bra eller dåligt, utan vad som känns intressant. Få konstnärer har fångat den amerikanska stämningen av vilsen förundran, tät spänning, det subtila och det vulgära, humorn och skräcken i tillvaron som David Lynch, född i Montana 1946.

Under vintern 2018 och våren '19 visade kultregissören bakom "Blue Velvet", "Twin Peaks" och "Wild at Heart" för första gången i Europa upp sitt mångsidiga konstnärskap i omfattande retrospektiv med målningar, skisser, musik, fotografi, skulptur och installationer från flera decennier av kreativt arbete. Bonnefantenmuseum i Maastricht ligger i det tidigare industriområdet Céramique vid floden Maas östra strand och är en sevärdhet i sig med Aldo Rossis raketformade kupol som arkitektonisk höjdpunkt.

David Lynch är en intensivt amerikansk skapare som lyckats fånga sin publik med en blandning av Pleasantville-buskis, ödslig Americana, 50-talsnostalgi och en krypande existentiell skräck. Bland skisserna återfinns ett lågmält porträtt föreställande Vincent van Gogh, medan målningarna i samlingen drar mer åt de stora dragen och hotfulla våldsskildringar. Utgångspunkten hos Lynch är den enskilda utsattheten, snarare än den kollektiva undergång som iscensattes bara några mil härifrån av Hieronymus Bosch på 1500-talet. Här tar århundraden av individualisering inom konsten ut sin rätt och ställer människan ensam inför tillvaron och ovissheten. Man kan hos Lynch ana något av tidigare amerikanska målande konstnärer som Edward Hoppers enslighet, George Tookers alienation och det enkelt lantliga hos Andrew Wyeth samtidigt som uttrycket är extremt, färgerna starka, händelseförloppet nästan alltid aggressivt och med sexualiteten som ett slags pockande drivkraft. Släktskapet med Francis Bacon är ibland tydligt.

Samtidigt är Lynch inte någon provokatör. Brutaliteten i hans uttryck är känslomässigt upprörande utan att vara polemiserande. Hans konst är inte debattinlägg, kanske just därför att den handskas med en existentiell situation som är tillräckligt grym för att själva konsten ska bli intressant. Kanske gäller detta för all riktigt relevant konst.

Attacken är snarast riktad mot vårt psyke, vår skräck och ensamhet. Här finns ett inslag av rädsla för de vapen som den moderna människan har skapat och vad deras potential av förstörelse gör med vårt medvetande. Temat har varit återkommande i den amerikanska litteraturen, som i Don DeLillos moderna klassiker "Underworld", där något så folkligt amerikanskt som en baseball får representera kärnan i den atomladdning som Manhattan-projektet skapade i atombombens begynnelse. Temat går igen i den tredje och senaste säsongen av "Twin Peaks", där vi får återknyta kontakten med den lilla staden i Washington State tjugofem år efter mordet på Laura Palmer.

Lynch har utarbetat ett slags mytologi kring sitt skapande där det slutligen handlar om något så grundläggande som kampen mellan gott och ont. Vad som ständigt blandar om korten för betraktaren hos Lynch är det återkommande sensuella som ställs mot det frånstötande och den närmast dråpligt käcka humor som är närvarande i allt David Lynch tar sig för. Här finns en barnslig ömsinthet som går igen i Lynchs filmer och som sätter tonen både i hans måleri, filmer och installationer. Den patenterade Lynch-stämningen är en stil, ett sätt att hantera information, som är både grovhugget bisarr och subtilt surrealistisk - ett slags extrem expressionism om man så vill.

Maastricht är på flera sätt motsatsen till konstnärens egen bakgrund i Montana, där landskapet domineras av oändliga vidder och vidsträckta berg. Den charmerande europeiska medeltidsstaden vid floden, tätt intill den belgiska gränsen och bara någon mil från tyska Aachen, har århundraden av kulturhistoria i sin DNA. Ett tätt kulturlandskap vilar stillsamt här vid Ardennerbergens fot. Huvudstaden Amsterdam ter sig avlägsen i den sydliga provinsen. Desto mer närvarande är de städer i Noord-Brabant - Zundert och 's-Hertogenbosch - som fostrat två av de nederländska konstnärer med störst inflytande på David Lynch, nämligen Vincent van Gogh och Hieronymus Bosch.

I mitten av museet hänger en tung karmosinröd gardin i en vid cirkel. Innanför döljer sig det röda rummet, platsen där tiden går baklänges och där Agent Cooper möter Laura Palmer. Hon säger att de kommer att ses igen, om 25 år. Under 2018 släpptes den tredje säsongen av Twin Peaks, ett kvarts sekel efter 90-talets tv-succé.