Highway 61 Revisited

Det sägs att Deltabluesen föddes på Dockery Farms i Mississippi. Här öppnade Will Dockery bomullsplantagen i slutet av 1800-talet och Charlie Patton med familj flyttade in några år senare. Sågen och odlingarna behövde arbetskraft, en järnvägslinje drogs till orten och Dockery växte. Arbetet varvades med musiken, som under Pattons ledning och med inspiration från traktens musiker utvecklades till den konstform som skulle förändra musikhistorien för alltid. En yngre generation av musiker sökte sig till plantagen och tog anställning, flera av dem idag legendariska namn inom bluesmusiken som Robert Johnson, Chester "Howlin' Wolf" Burnett, Pops Staples och "Honeyboy" Edwards. Enligt legenden var det den unge Johnson - Mr Sweet Home Chicago - som vid korsningen i Clarksdale några mil norr om Dockery sålde sin själ till djävulen i utbyte mot en överjordisk musikalisk talang. Uppgörelsen påminner om Goethes klassiker "Faust". Sanningshalten är omdiskuterad.

Misi-zibi, den stora floden, flyter genom 10 stater från Lake Itasca i norra Minnesota till Mexikanska golfen, en sträcka på över 370 mil. Större delen av området hette tidigare Louisiana efter den franske kungen Louis XIV. Den franska kolonin hade sin huvudstad i Nya Orléans fram till att hela landbesittningen såldes till USA 1803 för 15 miljoner Dollar, pengar som Napoleon behövde för sina härjningar i Europa.

The Louisiana Purchase flyttade de amerikanska koloniernas västra gräns från Mississippi till Klippiga bergen och fördubblade därmed landets yta. Under de kommande drygt hundra åren skulle federationen erövra landet väster om bergen och på så sätt fördubbla sin totala yta än en gång. Erövringen av den vilda västern - How the West was won - kom med ett högt pris för både ursprungsbefolkning och nybyggare, men banade även väg för demokratiskt nytänkande och 1869 blev Wyoming den första staten i världen att införa kvinnlig rösträtt.

Trots framsteget, hade medborgarrättsrörelsen en minst sagt lång väg kvar framför sig. Som en del av kampen för lika rättigheter framhålls ofta musiken och dess förmåga att stärka enskilda grupper i deras strävanden, men också att överbrygga skillnader och få människor med olika bakgrund att nå varandra. Bluesen gjorde, och gör, allt detta.

Så varför Chicago? Som ett resultat av det amerikanska inbördeskriget avskaffades slaveriet 1865. Södern var bankrutt och full av arbetskraft. Bomullsproduktionen återupptogs, men Dockery och andra plantager konkurrerades snart ut av mer högteknologisk produktion och industri i norr. Lösningen för de arbetssökande blev att flytta, och vägen gick längs Highway 61 som stod klar 1926. Denna Interstate sträcker sig längs floden till Minnesota och kom att kallas The Blues Highway. Sträckan motsvarar ungefär en resa från Malmö till Madrid. Mississippi och Highway 61 går parallellt genom landet, men historiskt sett har deras viktigaste flöden gått i motsatt riktning. Floden ger vatten åt söderns odlingar, men när industrin i norr tog över, var det vägen som tog arbetarna och deras musik till Chicago. Sedan dess har 61:an och resan till Chicago varit flitigt återkommande i sångtexter. The Crossroads dyker upp hos Eric Clapton och Tom Waits sjunger "Maybe things will be better in Chicago".

När Bob Dylan - född i Minnesota - släppte sitt album "Highway 61 Revisited" anno 1965 tog han ett betydande steg bort från den akustiska folkmusiken och närmade sig den elektrifierade bluesen. Året därpå skulle han bli utbuad för sitt kontroversiella tilltag och kallas "Judas" på The Rainbow Theatre i London, men det är inte många som beklagar sig idag. Dylan, liksom Elvis, visste vad han gjorde och varifrån han fick sina influenser. Den västerländska rockmusiken med band som Led Zeppelin och Rolling Stones hade varit lika otänkbar utan bluesrockens pionjärer som den moderna konsten utan 1800-talets impressionister.

Längs Highway 61 ligger ett oumbärligt stycke världshistoria utrullad som en gråsvart trasmatta genom den amerikanska vägsjälen. Det är här man på allvar kan fråga sig - och kanske kan få ett svar på - hur det känns to be on your own, like a rolling stone.