Stormarna och hoppet

Få länder har så mycket att erbjuda sina besökare som Sydafrika. Med ett landskap som kastar sig mellan ytterligheter av öken, frodig grönska, berg och hav, sandstränder, savann och storstäder, slutar landet aldrig att imponera. Med sin kulturella blandning, 11 officiella språk, ett varierat kök, mängder av vingårdar och några av världens bästa möjligheter att uppleva safari, är det ett paradis för resenären. Samtidigt bär landet på ett dramatiskt förflutet och en nutid som står och väger mellan hopp och förtvivlan. Sydafrikas moderna historia upprör, fascinerar och ställer svåra frågor på sin spets. Som om landet inte redan vore tilldragande nog, har denna historia bidragit till att göra Sydafrika än mer intressant att besöka.

I ett land med så många spektakulära platser att se och uppleva, söker sig rebellen i mig till ett plats som de flesta glömmer. Det goda hoppets udde är den vackra klippkust som representerar drömmen om slutet på en kontinent - finisterre - men Afrikas sydligaste punkt ligger 20 mil längre österut. Cape Agulhas är en vindpinad stenstrand där den oansenliga småstaden ligger och hukar i blåsten. Här finns vandrarhem, några barer och enklare fiskrestauranger. Saltet från havet ligger som ett tunt lager av damm längs vägarna och i skymningen sveper ljuset från fyrtornet över hustaken och de rostande skeppsvrak som ligger strandade längs kusten. Scenen är som hämtad ur en Hitchcockfilm.

Här möts haven, Atlantens kallt mörkblå i väst och Indiska oceanens turkosa varmvatten som kommer in österifrån. Man kan rentav ana en linje ute i vattnet, som en tunn spricka i havet mellan Öst och Väst. Den portugisiska sjöfararen Bartolomeu Dias rundade Afrikas sydligaste udde i slutet av 1400-talet och Vasco da Gama fullföljde projektet, som gick ut på att finna sjövägen till Indien. Upptäckten skulle med tiden göra Sidenvägen genom Mellanöstern och Centralasiens öknar mindre betydelsefull för européerna och herraväldet över haven betydligt viktigare. Det nederländska Ostindiska Kompaniet i Amsterdam intresserade sig senare för den afrikanska sydkusten och lät på 1600-talet inrätta en hållplats på vägen till sin indonesiska besittning Batavia, idag Djakarta. Hållplatsen vid Kap blev Kaapstad och befolkades av bönder - boer - med uppgift att odla grönsaker åt skeppen som lade till halvvägs mellan Indonesien och Holland. Det trettioåriga kriget i Europa - det som i Holland kallas för det 80-åriga kriget - gav många människor en god anledning att vilja ge sig ut i världen. Bland dem fanns franska protestanter - hugenotter - som hade fördrivits ur sitt hemland av den franska kungen. Hugenotternas ankomst till den holländska kolonin bidrog till utvecklingen av vinproduktion i landet. Långt senare skulle ett nytt franskt intresse visas för Kapkolonin, från Napoleons sida. För att hindra den franske kejsaren från att ta kontroll över den strategiska kusten, ockuperade istället Storbritannien landet och Kaapstad blev Cape Town. Boerna såg sig tvingade att ge upp sin koloni vid kusten och gav sig ut på den långa resan inåt landet, Die Groot Trek. Att resan norrut skulle innebära konfrontationer med lokalbefolkningen, hårda strapatser, torka, svält och nöd, var man på det klara med. Vad ingen kunde veta var att marken under deras fötter var full av guld och diamanter.

Världens olika konflikter piskas ofta upp av nationalistiska stämningar, religiös tillhörighet, ideologiska skillnader och andra stora principer, men nyckeln till förståelse för vad som faktiskt händer i världen brukar gömma sig i ekonomi, naturtillgångar och makten över dem. På 1880-talet stod några tält utspridda i vildmarken kring platsen där en man vid namn George Harrison hade gjort ett större guldfynd. Platsen är idag Johannesburg, centralort i Gauteng som är ett område i Värmlands storlek med ca 15 miljoner invånare. Guldfyndigheterna i Gauteng, liksom diamantgruvorna i Kimberly, visades sig vara bland världens största. Spänningarna blev för stora, och krig utbröt mellan boer, britter och andra berörda grupper. Britterna segrade. Kapstaden och Godahoppsudden, som annars hade kunnat förbli ett litet Gibraltar nere vid kusten, blev istället en del av en sydafrikansk union med makten delad mellan Cape Town, Bloemfontein och Pretoria i Gauteng. Det stora landet med plats för alla blev en komplicerad och ojämlik union med hård konkurrens om naturtillgångarna. Närvarande under krigen fanns den unge brittiske skribenten Winston Churchill. Bland de stridande på den andra sidan av konflikten stod den nederländske ingenjören Cornelis van Gogh, Vincent van Goghs yngste bror, som hade emigrerat till Sydafrika och arbetade i guldgruvorna.

När världskrigen utbröt slets Sydafrika mellan splittrade lojaliteter, men stod officiellt på Storbritanniens sida. Man hamnade bland segrarmakterna, men blev efter 1945 en del av en global balansgång. Liksom mellan Napoleon och Storbritannien ett och ett halvt sekel tidigare, uppstod under det kalla kriget en ny dragkamp, denna gång mellan de allierade i Väst och Sovjetblocket i Öst.

Holländaren Hendrik Verwoerd föddes under det andra boerkriget i Amsterdam, en stad byggd på idéen om global handel och internationell samlevnad. Som Sydafrikansk politiker gick han dock en helt annan väg och kom att förespråka strikt åtskillnad, apartheid. Systemet kritiserades i hela världen, men som en del av kampen mellan Öst och Väst blev den diskriminerande maktstrukturen ett sätt att förhindra sovjetiska intressen från att ta kontroll över den strategiskt viktiga kusten och inlandets naturtillgångar. Ingen egentlig förändring tycktes möjlig - makt och pengar stod på spel - och den som opponerade sig fängslades. Inte förrän Berlinmurens fall, Sovjetunionens sammanbrott och det kalla krigets slut stod det klart att den gamla ordningen inte kunde finnas kvar. Ett världssystem gick i graven och Sydafrika stod inför en ny framtid. En av många som fängslats, Nelson Mandela, släpptes efter 28 år i fångenskap. Han hade påbörjat sin tid i fängelse året efter att Berlinmuren började byggas och släpptes året efter murens fall.

På Saint George i centrala Kapstaden står idag ett segment av muren som under 28 år delade Berlin. Det är ett flera meter högt graffitimålat betongblock vid shoppinggatans södra ände. Likt en gravsten representerar det slutet på en era och början på något annat; En gåva till det nya Sydafrika från en värld som klagade, men oftast tittade bort.

Haven går inte att skilja åt. Det mörkblå och varmt turkosa blandas, temperaturerna möts och saltet skummar i vågorna. Även det som verkar för evigt rör på sig. Regimer kommer och går. Kontinenterna driver runt på jorden, kolliderar och slits isär. Att runda Afrikas sydligaste udde trots dess våldsamma stormar och förrädiska grund har varit en fix idé hos många som försökt. En av dem som lyckades var Kristian Larsson från Arild, som tog sig hem till familjen i Skåne efter sina resor till havs. Andra tycks stanna därute för alltid. Kapten Van der Deckens skepp mötte hårt väder utanför Kap, men han svor att han skulle runda udden om det så var det sista han gjorde. Det var det nog också, och sedan dess har han fortsatt. Många sjöfarare säger sig ha siktat ett spökskepp med brutna master och slitna segel ute till havs längs Afrikas sydkust. Historien om Van der Decken är legenden om den flygande holländaren.