Kejsarens gamla kläder

Man kanske skulle gissa på Jerusalem eller Istanbul, möjligen Ravenna. Den oktagonala domen med bysantinska bågar, gyllene mosaik och medeltida valv känns exotisk och högtidlig som ett orientaliskt tempel. I själva verket är Aachen i västra Tyskland en av de mest europeiska platser man kan besöka och staden var en gång Europas hjärta. Läget mellan floderna Rhen och Maas, vid foten av Ardennernas höga skogar ansågs idealiskt när Karl den Store, mer känd som Charlemagne, gjorde detta till sitt nav och maktcentrum i det frankiska riket på 800-talet. Än idag är Aachen en ideal utgångspunkt för den som letar efter Europa, dess historia, kultur, natur, konst, mat och dryck. Här ligger kontinentens beståndsdelar tätt och oavsett vad man söker, är det nära. Den södra utfarten ur staden leder in i Belgien, medan den västra tar oss till Nederländerna och Maastricht. Köln och Bonn ligger bara några mil österut.

Tyskland är antagligen ett av världens mest underskattade resmål, inte minst bland skandinaver. Att landet bara skulle vara en transportsträcka på väg till Italien eller Frankrike, hör till det moderna resandets stora missuppfattningar. De småstäder och medeltida katedraler, vinodlingar och moderna museer, pulserande storstäder och frodiga skogar som döljer sig bortom Autobahn är inte mindre sevärda än motsvarigheterna i Provence eller Lombardia.

Till skillnad från Berlin, har stora delar av västra och södra Tyskland en romersk historia bakom sig med städer som Xanten, Colonia (Köln), Confluentes (Koblenz), Augsburg (kejsar Augustus stad) med flera, alla väl värda ett besök. Längs Rhen, som en gång utgjorde gränsen mellan Romarriket och de germanska stammarnas land, är det än idag slående hur de gamla stadskärnorna och katedralerna ligger på den västra sidan om floden, där romarna en gång upprättade sina gränsposteringar. Efter rikets fall var det här, längs kontinentens kulturella huvudådra, som Europa återuppstod ur den kaotiska folkvandringstiden. Maktbasen som byggdes upp under medeltiden, parallellt med vår vikingatid i Norden, innebar en ny historisk era och en fusion mellan det latinska och det germanska.

Som barnbarn till Karl Martel och son till Pepin den lille, hade Charlemagne en del trovärdighet i familjen att luta sig mot när han utropades till Helig Romersk Kejsare på juldagen år 800. Ändå var det en ännu äldre makt man valde att alliera sig med, då självaste påven krönte den nye kejsaren. Här börjar ett långt samarbete mellan kejsarmakten i norr och Vatikanen i söder, ett slags maktpolitisk växelverkan där två maktcentra legitimerade och försvarade sin respektive position genom en pakt med varandra. Några hundra år senare skulle samarbetet leda till en dragkamp mellan de två i form av strider mellan guelfer och ghibelliner i nuvarande Italien och senare mellan protestanter och katoliker i Tyskland. Projektet hölls igång i tusen år och bidrog till att hålla Tyskland och Italien splittrade som nationer. När Napoleon i början av 1800-talet besökte domen i Aachen, Aix-la-Chapelle på franska, förklarades det tusenåriga riket upplöst. Efter Waterloo 1815 hamnade staden under Preussen och styrdes från Berlin, en stad som inte existerade på Karl den Stores tid. Senare under 1800-talet enades Tyskland och Italien nästan samtidigt till två separata länder, detta till stor irritation för Frankrike och Österrike. Samarbetet och dragkampen mellan kejsare och påve upphörde och gav plats för nya kraftmätningar.

Utövandet av makt legitimeras alltid på något sätt för att göras acceptabelt och trovärdigt bland dem som ska lyda, tillhöra och i bästa fall skyddas av staten. Symbiosen i förhållandet mellan påve och kejsare syftade till att skapa just en sådan kontroll över makten i Europa. Inom retoriken är det en klassiskt grepp, att hänvisa till något gammalt och allmänt respekterat för att vinna gehör för det egna nya argumentet. I etablerandet av ett nytt styre var kejsaren sålunda tvungen att leta fram gamla kläder ur den europeiska garderoben för att framstå i rätt patina. Senare skulle protestantismen motsätta sig kontrollen från påven i Rom och insistera på att utöva sin egen makt i Nordeuropa, utan påvliga ceremonier. Tanken var revolutionär och Martin Luther blev en skandalens man i Europa.

Idag är domen i Aachen en av de mest fascinerande sevärdheterna i hela Tyskland och den berättar en mycket äldre historia om ett land som ibland överskuggas av nittonhundratalets händelser. I historiens backspegel framstår Charlemagne som en ärkeeuropeisk figur; Troligen född i nuvarande Belgien, krönt i Italien och begravd i Tyskland, står han även staty framför Nôtre-Dame i Paris. Alla verkar vilja se honom som sin egen. Han valde Aachen till sin huvudstad på grund av det geografiska läget och de naturliga källor som än idag gör Aachen till en populär spa-ort. Mer än något visar Charlemagne hur integrerad den europeiska historien är och att det är den gemensamma erfarenheten snarare än internationell byråkrati som gör Europa till vad vi är.

Vidare längs Autobahn fortsätter skyltarna att berätta historien om Europa - Eifel, Trier, Luxembourg, Heidelberg, Strasbourg, Freiburg och så vidare. Området kring Rhen kom efter Charlemagne att styras av Lothar under namnet Lotharingia som sträckte sig från nuvarande Nederländerna till Toscana. Den franska regionen Lorraine eller Lothringen är vad som finns kvar av detta rike idag. Historien är oändlig och platserna att besöka ligger strösslade som vårsådd över kulturlandskapet. Alla vägar bär hit och tågen rullar dagligen. Från södra Sverige är man här på några timmar.