E4:an södergående

I närheten av Mjölby skyltas det längs E4:an mot Ödeshög och Gränna. En vit blomma mot brun fond indikerar en naturskön kulturväg värd att unna sig för den som inte har alltför bråttom till Jönköping. Här börjar Östgötaslätten vakna till liv och plattlandskapet övergår i böljande jordbruksmarker. Skogen lättar och gårdarna avlöser varandra. Vägen smeker sig fram och bjuder snart på en intagande utsikt över Vättern. Vägen via Ödeshög är en fröjd för ögat, men framför allt leder den till en av Sveriges viktigaste sevärdheter. Vid Röks Lanthandel svänger man av och har då en knapp minut kvar fram till den lilla parkeringen vid Röks kyrka och Rökstenen. Stenen ristades under första hälften av 800-talet och är med sina 760 tecken världens längsta runinskrift på sten. Det här är den svenska litteraturens begynnelse, vårt äldsta bevarade litterära verk.

Granitblocket är totalt 3,82 meter i höjd och står 110 meter över havet. Texten är delvis svårtolkad, men handlar om den dristige Tjodrik som gått ur tiden nio mansåldrar tidigare, samt diverse andra kungar, resor, krigsbyten och nordiska myter. Skriften återger vad man tänkte och ägnade sig åt i Lysings härad vid tiden kring Charlemagne i Aachen, Jayavarmans statsbildning i Kambodja och mitt under den kinesiska murens uppförande. I jämförelse kan en runsten verka liten och obetydlig, men det är den inte. Fornminnet är en historisk markering som påvisar en utveckling och självmedvetenhet i ett historiskt sammanhang. Texten - som anses vara avsiktligt mångtydig - definierar sin tid samtidigt som den beskriver ett förflutet med framtida betraktare i åtanke. Egentligen är detta vad alla verkliga sevärdheter i världen handlar om; Vi åker inte nödvändigtvis till Toscana, Paris, Angkor eller Lysings härad bara för att det är fint och trevligt, utan för att något av betydelse finns där, något som gör vår värld lite större. Fornnordiskan på stenen i Rök skiljer sig från 1000-talets runstenar, vilket gör den specifik som språkligt tidsdokument. Det är ett stycke allmänmänsklig erfarenhet som fångar sin tid, liksom Homeros, Dante och Goethe gjorde med sina epoker. Rökstenens tid är - för att få lite perspektiv - mitt emellan Platon och Internet, mellan den antika världen och cyber space. Man kan undra mellan vilka historiska epoker vi befinner oss idag. Vad kommer man att titta på från vår tid om 1200 år? Författaren Viktor Rydberg publicerade 1893 sin studie "Om hjältesagan å Rökstenen" där han framhåller att stenens berättelse överensstämmer med sagan om den danske vikingen Ragnar Lodbrok, son till den svenske 700-talskungen Sigurd Ring. Flera tolkningar har gjorts av originalet och i helt modern tid har kompositören och sångerskan Karin Höghielm tonsatt Rökstenens text.

Väster om Rök kan man besöka den charmerande romanska stenkyrkan i Heda från 1100-talet och Alvastra kloster vid Ombergs fot innan Vättern tar över synintrycken och vägen fortsätter längs sjöns östra branter. Närmare Gränna börjar stranden flacka och det finns gott om badplatser om årstiden tillåter.

Egentligen behöver man inte resa så långt för att se världen. Det talas ibland om att den yttre resan motsvaras av en inre, men de står inte i direkt proportion till varandra; En resa till andra sidan jorden kan lämna oss oberörda, medan en annan väg hem från jobbet en dag kan förändra allt. Man blir lätt hemmablind och oavsett hur mycket eller långt man reser, finns både en vardag och ett äventyr i alla livsformer.

Efter Gyllene Utterns värdshus får man sluta drömma, skärpa sig och inrätta sig i ledet. E4:an tar över och dundrar vidare bland lastbilar och långtransporter mot de småländska skogarna, där bilradion kan vara den enda vän man har. Längre söderut växlar vägen mellan enkel- och dubbel fil, landskapet sluter sig och grönskan tätnar. Vid bensinmacken strax efter Skillingaryd tar jag en chorizo med rostad lök och möter två argentinare på drift i världen. Vi byter några ord och jag säger som det är, att jag älskar deras hemland och har alltid velat flytta dit. De däremot, menar att det är mest bekymmer därhemma och återberättar istället sina intryck av la Suecia - detta exotiska skogsland med orörda sjöar, tystlåtna bastubadare, mystiska runstenar som rests av hedningar i tidernas begynnelse, alltsammans blandat med högsta teknologi och en hudlös trendkänslighet. Ja, jo, grymtar jag och känner mig som en norrlänning. De långväga besökarna säger sig även ha bevittnat lyckligt dansande, nakna naturmänniskor ute i skogen. Jag försöker förklara att det där sista sannolikt rör sig om tyska turister, men verkar inte bli trodd. Vi snackar ett tag, om Maradona, Che Guevara, Cortázar och påven. Håller påven på Boca Juniors eller River Plate? San Lorenzo, jaha såklart. De talar en sjungande spanska med ljudande j, nästan som et djz-ljud. Bella, la Suecia. Muy linda. Sverige är vackert, javisst. De ska till Gislaved. Jag ska till Skåne. Hasta luego.

Femton mil längre söderut är det snart dags att lämna E4:an. Hallandsåsen lyfter perspektivet och inger ett plötsligt hopp. Havet närmar sig och åsen sträcker sig ut mot Hallands väderö, liksom ridande på Bjärehalvöns bastanta brygga. På Skäldervikens sydsida skjuter Kullaberg upp som en vildvuxen vågbrytare och utmanar Kattegat. Jag passerar Ängelholm. Under ännu några veckor kommer solen att gå ner på den här sidan halvön, sedan drar den söderut. Argentinarna hade rätt. Det här är fantastiskt.

Copyright Gustav Enquist ©