Angkor

Samtidigt som Charlemagne kröntes till kejsare av Guds nåde över Frankerriket, utropades Jayavarman II till gudomlig härskare i dagens Kambodja. Därmed grundades riket i Angkor, där en enklare civilisation med ursprung i Yangzedalen hade uppstått under järnåldern. Senare utvecklats den till flera konkurrerande maktcentra som under drygt sju århundraden etablerade Khmer-kulturen i området och byggde de tempelstäder som representerar Angkor idag. Någon gång runt 1430 föll området offer för invasioner och avfolkades för att sedan ligga orört i djungeln i över hundra år. Ankors fall inträffar strax innan Inkarikets höjdpunkt i Sydamerika, under Ming-dynastin i Kina och vid tiden för familjen Medicis etablering av makten i Florens. Rikets höjdpunkt infaller under den europeiska medeltiden på 1200-talet, på Birger Jarls och Djingis Khans tid. Khmererna kontrollerade under denna tid en betydande del av sydöstra Asien med Angkor som centrum. För portugiserna som kom hit på 1500-talet måste upptäckten av de gamla tempelstäderna i Angkor ha varit fullständigt magisk.

Vad som finns här idag är ett område på över 400 km² med en mängd tempelstäder uppförda under en period av 700 år. Ankor Thoms berömda stenansikten, de eleganta balustraderna vid sjön i Srah Srang, Bayon, utsikten från Phnom Chisor och byggnaderna i Ta Promh som nästan slukats av djungeln - alla är de påfallande olika varandra och dess geografiska positioner får dem att framstå som helt olika platser vid olika tidpunkter på dygnet. Man kan ägna en hel vecka åt att ta sig runt mellan platserna i området och Angkor ensamt är skäl nog att besöka Kambodja.

Mest känt är Angkor Wat, som inte är äldst bland templen, men störst. Komplexet började byggas tidigt 1100-tal, strax innan Nôtre-Dame i Paris och drygt 400 år efter Klippdomen i Jerusalem. Templet är en mikrokosm av universum med huvudbyggnaden omgärdad av en vallgrav som föreställer de stora hav som omger jorden enligt hinduisk tradition. Templets stegring mot centrum representerar Mont Meru, gudarnas boning med de fem lotusformationerna som speglar sig i vallgravens vatten. I dess centrum återges Vishnu i olika avatarer, gudomliga inkarnationer, med uppgift att upprätthålla ordning och harmoni i den vanliga världen. Mot slutet av 1100-talet transformerades Angkor gradvis från hinduisk till den buddistiska tradition som är dominerande än idag.

Templet är även mausoleum åt kung Suravarman II och utmärker sig genom att vara riktat mot väst och solnedgången istället för österut där den nya dagen gryr. Det skiljer sig från traditionen, vilket har givit upphov till historiska spekulationer om att templet riktar sig mot döden, eller guden Vishnu, som ibland förknippas med väst.

Liksom för alla framgångsrika samhällen, har nyckeln till framgång varit att hantera vatten för odlingar och som transportmedel. Med närheten till sjön Tonle Sap, floden Mekong och havet, har Angkor kunnat utnyttja förutsättningarna och det geografiska läget för såväl försvar som jordbruk och handel med andra riken. Den betydande utveckling som ägde rum i Angkor mellan 500 e.Kr. och stadsbildningen under Jayavarman II, sammanfaller med en stor expansion inom den arabiska världen med värdefulla handelsförbindelser och kulturellt utbyte till följd i och runt Indiska oceanen.

Vad föranledde då civilisationens fall? Sjukdom, nedgång inom matproduktionen och inre stridigheter kan ha bidragit till att man stod försvagad inför en fiende som vuxit sig starkare. Ett samhälles undergång kan pågå utan att de närvarande egentligen märker det. Lika svårt kan det vara för oss idag att förstå vad deras kultur, religion och konst verkligen gick ut på.

Inom kognitiv arkeologi försöker man begripa och forska kring hur man under tidigare historiska epoker har tänkt och hur världsbilden har sett ut för människor som levde då. Man försöker identifiera processer och förändringar över tid i hur fenomen i tillvaron har tolkats och vilka bedömningar och åtgärder som har vidtagits för att hantera olika problem. Man kan tycka att det inte spelar så stor roll idag vad som hände då, men det är genom att identifiera historiska processer som vi har en chans att förstå vår egen verklighet. Vi befinner oss aldrig i en fast punkt, utan i en rörelse. Just därför kan vi bilda oss en uppfattning om vart vi är på väg genom att förstå var vi har varit. Vi reflekterar och ser saker ur andra perspektiv för att förstå vår egen situation.

FN:s organisation för utbildning, vetenskap och kultur - UNESCO - är den internationella organisation med säte i Paris som engagerar sig i att identifiera, skydda och bevara världsarv runt om i världen. En viktig del av arbetet går ut på att göra turism till en viss plats långsiktigt hållbar, för att säkerställa att platsen finns kvar i framtiden. Uppdraget kan tyckas som en torr tävlan inom den globala turismen, men det handlar främst om att bevara ett arv - inte för oss som nationer eller enskilda kulturer, utan som människor. Utan arv, kultur och en smula eftertanke är vi bara djur.